Om andlighet

Ordet andlighet väcker något i de flesta människor För en del står andlighet för något religiöst vilket antingen är positivt eller negativt för dem. En klok terapeut sa en gång; "De religiösa behöver andligheten men de andliga behöver inte religionen". Det ligger något i det! Så vad är andlighet då? Är det att tro på änglar? På Gud? Är det att tro på att det finns olika dimensioner? Eller är det en tro på att andevärlden finns? Om det skulle vara så - varför räcker det inte med att tro på allt detta? Återigen - vad vi tror på är en sak men vad vi gör med den tron är en annan. Så om andlighet inte är vår tro vad är det då? Som vi ser på andlighet, så ryms det inom följande mening; Andlighet handlar om hur jag behandlar mig själv och andra. 

Om min religion är vacker men min behandling av mig själv och andra inte är sann, villkorslös och kärleksfull - var är andligheten då? Om jag som medium utövar min förmåga men sätter mig själv på piedestal - var är min andlighet då? Om jag som änglahealer utövar min healing men kommer med fantasibudskap om kommande hälsoproblem som klienten inte kan göra något åt - var är andligheten då? Ibland är det lättare att hitta andligare människor inom traditionella yrken än inom den andliga "professionella" sfären. Vi lägger inget dömande i det. Det har vi gjort och tagit strid för mer etik och moral men all kamp föder mer kamp. Så nu för tiden så konstaterar vi enbart och gör vårt bästa för att själva agera utifrån vår sanning.

Det finns inga gurusar i världen som kan ge oss de sanningar vi behöver. Vi behöver bli vår egen guru. Och vi menar att det är både sant och möjligt. Vi kan ha olika förebilder inom det andliga området som t ex Jesus, Buddha, Muhammed, Gandhi m fl. Vi må beundra dem eller tillbe dem. Samtidigt så är det en fälla eftersom det är lätt att se dem som förmer än oss själva. Vår sanning är att vi ÄR Jesus, Buddha; Gandhi och ja alla andra. Det finns ingen separation - vi är alla Källan! Men vi behöver alla, var och en, själva hitta dit. Buddha sa; "Jag gick min väg, nu får du gå din". Kontexten i det uttalandet är att man kan inte gå i någon annans fotspår eftersom dina svar inte finns där. Vi behöver trampa upp vår egen stig - hur smal och snårig den en verkar. För det är vår egen andliga väg som är svaret på alla våra frågor, alla våra rädslor, alla våra hinder.

Så kan man inte använda sin tro för att utveckla sin andlighet? Vår erfarenhet och inre vetskap är att vi redan har det vi söker efter. Vi är redan den vi letar efter. Alla kända andliga förebilder som du kan läsa om, säger samma sak. Som sökare letar vi i andliga sfärer efter svaren om oss själva. Vi letar i det yttre hos medium, på hälsomässor, i kyrkorna, hos healers. Och allt det kan vara en väg att finna det vi söker. Men det vi letar efter finns redan inom oss, vi letar bara på fel ställen. En indisk berättelse lyder;

"En gång för länge sedan, strax innan människan skulle skapas, samlades gudarna till ett rådsmöte. De skulle bestämma var livets hemlighet skulle gömmas. En av gudarna föreslog att den skulle gömmas längst in i det högsta berget. En annan tyckte att de skulle placera den djupt under jordens djupaste dal. Den tredje som yttrade sig föreslog ett gömställe långt ner under den djupaste sjöbotten. Alla förslagen röstades ner. Det skulle vara alldeles för lätt att hitta Livets hemlighet. Det skulle nog inte ta mer än 10 000 år. Alla var bekymrade att den som hittade hemligheten skulle sälja den till högstbjudande. Livets hemlighet måste gömmas väl, sa en av de främsta gudarna. Vi måste gömma den så att den är svår att hitta, men samtidigt tillgänglig för alla. och jag vet just ett sådant ställe. På så vis kom det sig att gudarna gömde Livets hemlighet i människans hjärta."

Det betyder att vi alla redan är fullkomliga. Det betyder att vi redan är den vi längtar efter att vara. Det betyder också att vi redan har det vi behöver. Men det är inget koncept, något som kan tänkas fram - det är ingen intellekttuell kunskap från hjärnan. Det är en visdom från hjärtat. Och den vsidomen kan få komma fram genom att jag accepterar att dte är så, att jag gör anspråk på att det är så och att jag agerar i den sanningen. Det är sant att det är en bit dit för många av oss och det är vägen - vår spirituella väg som vi behöver vandra för att, precis som i den indiska berättelsen, hitta Livets hemlighet. Det är snårigt och jobbigt och vårt ego gör sitt bästa för att vi ska misslyckas eftersom det är så väl tränat i att ge oss en känsla av otillrcäklighet och oduglighet. "Vem tror du att du är? Skulle du vara vacker, fullkomlig och villkorslös kärlek?" Eftersom vi prövats i det fysiska livets hårda skola där vi fått höra och uppleva vår litenhet, så är egot starkt i oss. Men vi är inte vårt ego - det är ett falskt jag som skapar separation och lidande. Så vår spirituella väg erbjuder oss att vakan upp och bli medvetna, att låta vår upplysning komma till oss och hitta friden. Vägen som innebär att vi upplever vår enhet med allat och alla. Allt det goda finns i oss - vi behöver låta det blomma ut så att vi kan bli den vi egentligen är, i sanning och då skapar vi ett ett fungerande liv där vi behandlar oss själva och alla levande varelser väl. Oneness är ingen utopi. Gandhi sa; "Var den förändring du vill se i världen" . Det är så sant.  Och din spirituella väg ligger öppen för dig - och om du vill och behöver så finns vi där att för att hjälpa dig gå den!

Samya & Jai 

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår